Med tanke på vålds och blodfixeringen bland många skräckfilmsfantaster så tycker jag att det kan vara intressant att veta hur ni är egentligen.

Är ni hårda cyniker eller fredsälskande mjukisar?

Rösta på det som passar bäst.

Varken hård eller mjuk

Meja ner folk jag inte gillar.. utan våld så klart... men det finns vissa undantag.

I verkliga livet är jag en mjukis och humanist (engagerar mig i homofrågor, har inte gjort lumpen-idiotin, använder inte droger, tar helt avstånd från våld och vapen osv osv)...men hade jag levat i en filmvärld hade jag givetvis varit en sadistisk hårding

Ska bli intressant att se om man ser nån trend här. Iofs så har jag en känsla av politiskt korrekta mjukisliberaler inte är så förtjusta i våld och gore. I varje fall inte om man ser till min bekantsskapskrets.

Fast undantag finns Fred!

Ok..Hårdingarna leder, men ingen vågar stå för det. hmmm..

Okej, jag träder väl fram då. Jag är nog tämligen hård, elak, cynisk och misantropisk. Jag har gjort lumpen, gillar att skjuta och har även vapen och skulle personligen i allra högsta grad kunna tänka mig att sänka diverse individer i en sjö. Jag blir ganska uppspelt när jag ser revengefilmer, eftersom jag (i min fantasi) skulle göra samma sak.

Detta innebär dock inte att jag är nåt korkat redneck som älskar Bush, bomber och hatar bögar. Så illa är det inte..

Jag är hård men rättvis!

jag är misantrop, så det får bli hård på frågan.

Då är jag väl en mjukis nu för tiden då jag håller mig borta från våld, har heller aldrig gjort lumpen

Men att mjukis skla vara "politiskt korrekta mjukisliberaler" står inte i frågan, det är en helt annan sak. Liberaler är folkpartister och det är bland det farligaste som finns. Man kan stå för icke-våld, icke-militärt, anti-vapen utan att vara politiskt korrekt eller folkpartist.

Jag vill påminna att jag kommer från en släkt där fadern var en av dom få västerlänningar som fick tillstånd att besöka Albanien på sjuttiotalet och morfar smugglade flyktningar undan tysk-jävlarna under andra världskriget. Så det handlar om en vild samling politiska idéer - och det finns vad jag vet inte nån mjäkig folkpartist eller liknande i vår släkt

Politiskt korrekta är såna som vänder kappan efter vinden och det ska man bara förrakta hårt!

Mittemellan, dock så lutar det lite mer åt hård hållet

Fred:

Nej det var ju ingen partipolitisk fråga eller så. Med mjukisliberaler avsågs inte direkt folkpartister. Det gällde mer personlighet och inställning.

Ett exempel kan vara inställningen till en grov brottsling. Om man tycker synd om honom och att han främst ska få vård så är man en mjukis. Tycker man att han ska låsas in på vatten och bröd så är man en hårding.

Hurvida man uppfattar orden hårding och mjukis som positivt eller negativt laddade varierar nog. Själv tycker jag att Charles Bronson i Death Wish är en hårding. Ett exempel på en mjukis är Ben Kingsley i Gandhi. Frågan gällde sen vem man själv är. Jag vet att jag inte är nån Gandhi även om Gandhi var en fin människa.

Jag tycker personligen att han ska låsas in + få bra vård och kunna bearbeta dom brottsliga tendenserna

Ja, du är en mjukis och det är jättefint!

Varken fågel eller fisk

Jag är en riktig velourmjukis.

Jag har gått från Charles Bronson tiden då man rent ut sagt skulle akta sig för mig och jag gjorde allt det där man inte ska göra. Jag blir nästan rädd för mig själv när jag tänker tillbaka. Men mitt val blev lite "svensson", även om jag inte alls gillar uttrycket! Fast filmerna och mitt val av genre har bara gjort mig lungnare, så det har inget med mitt gammla beteende att göra. Nu har jag fått ordning på mitt liv och så länge ingen trampar på mig, så trampar inte jag.

Jag tar avstånd från våld och gjorde aldrig lumpen. Jag är inte aktivt engagerad i någonting; det enda är små ekonomiska bidrag till Föräldraföreningen mot Narkotika.

När det gäller brottslingar ska de först bevisas skyldiga i rätten och därefter avtjäna sitt utmätta straff och få den eventuella vård som de är berättigade. Jag är ingen anhängare av dödsstraff eller fängelse som en form av samhällets hämnd.

Jag lider med alla brottsoffer som får för lite skydd och hjälp och jag skulle med alla sannolikhet själv önska livet ur någon som skadat mig eller någon av mina närmaste.

Antar att jag ändå är en riktig mjukis, åtminstone jämfört med några utav hårdingarna här på forumet . Frågan är dock vad det är för hårdingar man pratar om - finns det verkliga hårdingar, eller är de bara skapade ur ett antal försvarsmekanismer som exempelvis reaktionsbildning?

Är man cynisk och misantropisk är man nödvändigtvis inte en hårding, enligt mig iallafall.

En riktig mjukis här.

Mjuk och dallrig nuförtiden, på mer sätt än ett!

Jag är nog rätt "Svensson". Varken hård eller mjuk. Beror på typ..
Det kan jag ställa mig bakom. Men min hårdhet respektive mjukhet visar sig i olika lägen.

Jag är mjukis. Trots att jag har gjort lumpen och tyckte det var ganska kul emellanåt.

Fast nu är det ju extremt jämnt åt alla håll. Jag får nog starta en ny poll för att försöka utröna varför vi älskar gore och våld på film.

mamoulian:




Vad som gör vissa till hårda cyniker och andra till humanistiska mjukisar kan väl diskuteras, men det jag försökte hitta här var drag i personligheten som eventuellt kan förklara varför vi är som vi är.

Egentligen så är det ju lite märkligt att en velourmjukis sitter och dregglar till väldigt våldsamma och blodiga filmer. Eller? Eftersom jag själv inte är en velourmjukis så vet jag inte hur det kan bli så.

Min mörka sidas ondska kanaliseras i dessa filmer.

Bättre metod än Dr. Jekyll då.

Själv är jag väl mer åt mjukishållet (trots att jag gjort lumpen), men hårda filmer har alltid tilltalat mig av någon anledning. Kanske av samma orsak som mamoulian nämner ovan. Eller så gillar jag bara bra underhållning, helt enkelt.