Melody Line var det för mig också.
Alla Redemption filmer med den ena skumma regisören till den andra.
Det blev en del Jess Franco, Jean Rollin och blandat för resten.
En film som det varnades extra mycket var Emanuelle and the White Slave Trade. Gissa om man satt på spikar när man såg den.
Kan bara säga att det blev retur på den filmen. Lika upphetsande som första timmen av Snuff. Inget hände under hela filmens gång.
Sen träffade jag en klass kamrat från mellanstadiet. Tydligen hade vi samma filmsmak och det visade sig att han skötte filmvisningar.
Så man fick möjligheten att se alla klassiker på bioduk.
Dom vissade allt från Russ Meyer till Euro horror.
En klassiker visning var Faster Pussycat och New York ripper med flickvännen och hennes kompis under Kulturnatten. Mer kultur än så behövs inte.

Jag vill minnas att det var någon post-apokalypsfilm jag fastnade för först. När jag sett Mad Max-filmerna kunder jag helt enkelt inte få nog så det blev ju The new barbarians och alla de andra italienska versionerna och de var grymt imponerande.

Jag såg en utflippad film om en voodoostam och några vita kidnappare som jag kommer ihåg var "unik" (läs usel), många, många år senare har jag förstått att det vr en Franco-film!

Franco är i extremt många fall usel.
Men jag finner hans filmer smått underhållande iaf.
Lesbiska vampyrer och hissmusik är en oslagbar kombination.

Första Eurocult-mötet?!

Det var bestämt en saxad Vipco av HBTC från sägenomspunna Melodyline... ummm, vilka tider...

Ja, den första jag minns är La Montagna del dio cannibale som jag såg kanske 1983-84. Jag tyckte bara den var udda, men samtidigt lite intressant, då jag aldrig sett sådant förut. Men fast var jag absolut inte.

Det dröjde till 92, då en trevlig lumparkompis presenterade The New York Ripper, Tenebrae, The House by the Cemetery, Opera och The Beyond för mig i rask takt. Sedan dess har jag varit totalt fast.

Tjatade sönder farsan om att få hyra "Conquest" någon gång på mitten av 80-talet och mådde skituselt i flera veckor, var typ 10-11 år då.

Sedan dröjde det några år till, runt 1990 typ då jag kom i kontakt med en snubbe i 9:an som var med i en "under disken" videoklubb och gärna gjorde hutlost dyra och usla piratkopior av de filmerna han hyrde där.

Blev medlem nagra år senare, de hade en dorr med kodlås. Självklart fick man inte knappa in sin kod och gå in om det fanns folk i butiken, då fick man yra runt ett tag tills de gick.... Väl inne i hemliga rummet fanns det Venezuelanska släpp, videonastys, investare och en massa godbitar

Första originalet jag köpte var Vipcos sönderklippta "Zombie Flesh Eaters" efter att ha läst om den i Video World, kan ha varit runt 93 nagon gang.

Resten är som man säger historia.

Jag skyller allt på De Rossi. Han vigde in mej i eurokult träsket omkring 94 tror jag. Såg zombie 3 och zombie holocaust med franskdubbning och rätt så urusel kvalité.

Jag var helsåld!

Vi var några killar som tidigare att specialliserat oss på kung-fu rullar men som fick upp ögonen för euro-horror genom Art Video. Vi brukade köpa varsin rulle per gång och sedan kopiera den i varsin kopia (oops). Var nog Suspiria som fick mig torsk.
Har dock haft ett uppehåll på några år och fick en nykick för något år sedan när DVD har gjort allt så tillgängligt och billigt.

Melodylines mysiga kataloger fick mig att inse att det fanns mer (och bättre) skräckfilmer än de vanliga slasherfilmerna. Bara genom att titta på omslagen på filmer som City of the Living Dead och The Beyond fick mig att inse att detta var filmerna för mig. Min första euro cult film var Fulcis Zombie Flesh Eaters men jag insåg först storheten i genern genom The Beyond. Genom The Beyond så lärde jag mig mer och såg mer & mer. Just nu är jag mer fast i den ädla asiatiska filmkonsten... men det är ju en helt annan historia

Har alltid gillat skräck ... började med de vanliga: Exorcisten (trodde jag skulle dö av skräck), Evil Dead, Rosemarys Baby, etc.

När jag gick i nian (1992) köpte jag av en slump Rollins "The Living Dead Girl" på en skiv- och videomarknad. Oj! Naket och blod. Fortfarande en av mina favoritfilmer.

En kanon film utan dess like! Även en av mina favoritfilmer (även om jag somnade senste gången jag såg den)!

Vad var det för Venezuelanska?

Jag hade hört talas om Lucio Fulci och Dario Argento, så jag blev lite intresserad av att prova på det hela. När jag gick i åttan så hade mitt filmintresse blivit enormt, så då kände jag mig tvungen att prova något utöver det jag vanligen tittade på, och så hittade jag "Stendahl Syndrome" på hyrvideo. Jag tyckte inte att det var en speciellt bra film, men den var väldigt intressant o gjorde mig sugen på att se mer!

Nu sitter jag här bland resten av alla videovåldstorskar

Minns att de hade "Cannibal Terror", "Man Who Came From Deep River" och "Breakfast at Manchester Morgue" på Venezuela slapp, konverteringen till pal eller vad det var gjorde dock bilden väldigt stinkande.

Hur kan en bild vara stinkande? Har du lukt teve eller???



OBS!!! Skämt....

Mitt første møte var hos en kamerat. En annen kamerat hadde tatt med seg en VHS utgave av The Beyond. Det var den første tror jeg nesten helt sikkert. Jeg likte filmen, men liker den enda bedre nå!

Løgner.

Niks, det er sant. Det er ihvertfall den første jeg husker. Du kan spørre Filmkongen som igjen kjenner fyren jeg satt å så den med.

Bare sånn at folk her inne vet det; Bub lider av et lystløgnersyndrom. Han lyver så det renner, og inrømmer aldri sine løgner. Det er noe galt i hodet hans.
Dette er ikke ment som ett personangrep. Måtte bare nevne det sånn at folket her inne er klar over dette.

Kan du heller ikke bare spørre Filmkongen? Det er faktisk du som er lystløgner. Du lyger foreksempel om meg hele tiden.

Hvilke andre ting er det denne "lystløgneren" lyver om da?

Jag är rätt ung, 21 kanske. Men jag har hängt med i 10 år iallafall. Drygt 10 år, när brorsan började släpa hem konstiga VHSer med City of the Living Dead och Zombie Flesh Eaters. Det var väl mitt första möte med eurocult och min väg in i skräckvärlden. Spann ganska snabbt vidare med Hellraiser, Romeros zombietrilogi och Motorsågsmassakern minns jag.

Europeisk skräck kom åter in i mitt liv för 5-6 år sen när jag fick tag på en Cannibal Holocaust VHS och sen dess har jag inte släppt taget!

Hur många har vandrat Fulci-vägen egentligen?

Jeg har gått Fulci-veien. Tror jeg... Tror det var City of the Living Dead som fikk meg inn i Italia og Europa, eller om jeg så The Beyond før. Tror det var CotLD som var den første.

Som en liten grabb skådade jag Sandokan filmerna och Jules Vernes fransk-italienska och tjekiska filmfantaseringar.

...och du är en nörd!