Hur många Ringu finns det igentligen?, tycker Hideo Nakatas Ringu är riktigt bra faktiskt. Har även sett Ringu 2 och Ringu 0. Har även sett US remake, riktigt usel film, uppföljaren var snäppet bättre faktiskt, mest PGA Hideo Nakata.

Finns även en del andra, här är alla dom jag känner till:

Ringu
Ringu 2
Ringu 0
Ringu(1995)
The ring virus
Rasen
The ring(US remake)
The ring 2(US remake)

En fråga: Finns den från 1995 med svensk eller engelsk text att få tag på?

Sen får man ju inte glömma boken Ringu av Kôji Suzuki från 1989! Värt att nämnas.

Vad kan man få tag på den?, finns den utgiven i sverige?(är inte särskilt bra på japanska)

Du kan hitta den i denna listan (amazon/boklista) bland flera av Suzukis andra titlar.

edit: Du hittar den förresten på http://www.adlibris.com också.

Kanske blir ett framtida köp, men tack för tipset!

Någon annan som tycker att den här bilden är hysteriskt kul eller borde jag pensionera min humor?:

Kanske borde tänka på att dra dig tillbaka
Men visst har den sina stunder

Har vi inte sett pingu innan????

Haha jag hade inte sett den bilden innan, ganska roligt

Jag har ju varit inne på ett asiatiskt spår nyligen (och lär väl fortsätta ett tag till iallafall! ) Där ska jag bland beta av min gamla tonårsfavorit Ringu igen. Dels för att jag vill "återvända mer till mina rötter" men också för att jag bestämde mig för att vara typ "vuxen, sansad" när den amerikanska versionen (med Naomi Watts) gick på TV (förra året tror jag bestämt?)

Slutade med att jag satt där och halvsvor för mig själv ("Vad är det här för nåt?!" "Varför ändrar de på alla detaljer?!!" etc) Jag börjar kanske bli gammal och konservativ Men det väckte också intresset att se om Hideo Nakatas filmatisering från 1998!

Av ren nyfikenhet: Om ni tittar på Den här jämförelsen vad säger ni? Och nej LOL, det är inte jag som laddat upp (heter inte Palm i efternamn )

Det är för mycket "in your face!" skräck och jump-scares i amerikanska versionen om ni frågar mig (och så är jag allergisk mot nyinspelning i allmänhet! Varför ska man göra om en knappt fem år gammal film?) Jag gillar den mer långsamma, krypande skräcken som man hittar i Öst-Asien helt enkelt och jag är nog mer van vid den?

BTW: Jag vet att Ringu inte är originalet. Ring: Kazen-ban som gjordes för japansk TV 1995 är originalet och är mer trogen Suzukis bok (som jag verkligen vill läsa nån gång!)

Köpte inte för så länge se'n en ny svensk box med
Ringu, Ringu 2 o Ringu 0. Ska bli kul o se filmer-
na. Första filmen har jag bara sett av dessa o det var
nu en typ 20 år se'n (jag hyrde den).

Se'n har jag oxå sett den amerikanska tolkningen,
som jag då tyckte var bättre. Kanske var det för
att jag inte var direkt bekant med asiatisk skräck?

(köpte även en ny svensk box med Ju-On 1 o 2.
Såg nyligen den amerikanska versionen av första)

Nämen, skitkul att du skriver i tråden hatchet (jag trodde inte asiatiska "spökflickor", typ med långt hår) var din kopp te? Om du ser om Ringu så kan du ju beskriva ditt intryck absolut!

Det kan nog stämma, asiatiska skräckfilmer (ja de som är japanska iallafall och som är inriktade på paranormala grejer/spöken/andar) bygger inte nödvändigtvis på "jump-scares" eller (som en del kommentarer på Youtube beskriver det) "in your face!" utan snarare den där långsamma, obehagliga känslan som kryper emot en. Även om man typ vet när den slår till så är det ändå obehagligt att skåda den i ögonen

När jag såg amerikanska The Ring kändes det mest som att man ville utmåla Samara som något "zombieliknande" (och släng in lite gore typ så blir publiken underhållen!) Fast tanken med hennes utseende är väl kanske att visa hur hennes kropp förstörts och brutits ned av att ligga begravd i en brunn under flera år?

Sadako då? Det fakum att SPOILER Man inte får se hennes ansikte (mer än det där satans ögat!) mot slutet är ju för att bevara mystikenSLUT PÅ SPOILER Något jag egentligen diggar mycket mer!

Det kan låta "pretto" men jag tycker ändå att den här kommentaren på Youtube beskriver Ringu rätt så bra (om man är nyfiken på japanskt men kanske mest är van vid typ amerikanska paranormala filmer):

Honestly, the original Japanese versions were complex and beautifully multilayered classics, especially the first and third instalments. Slow-burning psychological thrillers. The American studios just obscenely dumbed them down, turning them into basic horror films, upping the gore and jump scares, and ignoring the backstory. The "Ringu" films are not horror in the sense that the "Ju-On" films are. Their context is mythological & paranormal, and it involves a love story, a story of betrayal, the tension between the scientific world and the traditional world and the struggle of the individual caught between them, the idea of ostracism and of being an eternal outsider, and a tale of revenge.

Såna där "djupare tankar" gillar jag ibland Fokus ligger på mer det "otroliga" eller "chockerande" i Gore Verbinskis remake eller i fler (dock kanske inte alla ) amerikanska filmer medans Hideo Nakatas version från 1998 har ett lite djupare budskap, med tex folktro, mytologi eller känslor av skuld etc. Någonting som japanerna inte är främmande för.

Ska absolut försöka se om Juon 1-2 nån gång också

Kan hända att jag kommer tycka bättre om dom asiatiska
originalen denna gång (bestämde mig för o skaffa dom, när
jag tittat på amerikanska The Grudge, som ändå är regisserad
av Takashi Shimizu, som gjorde dom jap. biofilmerna).

Jag köpte dom här två boxarna för att Ringu o Ju-On-
filmerna haft ett så'nt stort inflytande över skräckfilmen
som sådan internationellt alltse'n dess att dom först kom
ut i slutet av 90- o början av 00-talet.

Smaken är ju som baken (rutten ) Eller delad Vilken version man nu föredrar är ju som allt annat i livet subjektivt, finns vissa som tycker att "hoppa till scenerna" i amerikanska nyinspelningen håller liv i filmen. Andra föredrar det lite mer långsamma mystiska tempot japanerna föredrar

Kul, det kanske blir lite mer "liv i luckan" i den asiatiska delen framöver Cyberpunk ala Shukamoto eller skruvad splatter ala Robogeisha sväljer jag gärna, men stereotypiskt som det må vara gillar jag också spökflickorna med långt hår